mandyimexico

Hej alla nära och kära, imorgon drar jag till Cuba! Så kommer vara lugnt på bloggen till nästa tisdag när jag kommer tillbaka, då ska ni få världens uppdatering, lovar!

PUSS!!

Ikväll sitter jag faktiskt hemma och försöker plugga...på en torsdag! Förstår inte vad som händer =) Ska göra en 8 minuters presentation på spanska till på måndag om något av distrikten i landet. Lagom kul faktiskt. 8 minuter, tänk ändå vad lång tid det är...1 ½ reklamavbrott på tv, typ en hel dusch inklusive tvättning av håret, eller att göra typ 400 situps.

Men i tisdags var det utgång som gällde, och vi gjorde en favorit i repris genom att åka till karaokebaren och skaka de lurviga.



Jag och Sanna körde på tema grå och glad denna kväll



Grabbarna grus - franska Jéremy, holländska Mau och skottska Jonny

Grabbarna underhåller med (skön)sång



Tjejerna leker groupies

Två snygga brudar jag raggade upp

Som vanligt en riktigt lyckad och bra tisdag!

Nu får jag väl återgå till plugget här.

By the way, Mammas pojkar på tv4 är ett nytt beroende.

iHasta pronto!

Ojojoj vilken händelserik helg. Man skulle kunna sammanfatta helgen med ett enda ord - vatten.
Klockan tre på lördag morgon sätter vi oss 36 lagom trötta pers i en buss för att åka 5 timmar bort till provinsen Veracruz. Vi kommer fram tidigt lördag morgon för att snabbt byta om till vattentåliga kläder och sen bege oss ut på rafting! Vi var fem-sex pers i varje båt (flotte, eller vad kallar man det?) och vi började med att åka in i en helt fantastiskt fin lagun där det fanns ett stort vattenfall.




Vid denna klippan stannade vi våra båtar och klättrade över in i lagunen

Bergsklättring upp 8 meter för att sen hoppa ner!

Efter detta var det dags att bege sig ut i strömmarna. Vi hade en instruktör med oss i våran båt som tog sitt jobb på väääldigt stort allvar. "Adelante!" skrek han, då skulle vi ro allihopa, men sen skrek han "Alto!" som betyder "upp" det vill säga att vi skulle ta upp årorna, och detta gjorde han typ hela tiden så det var mest han som styrde. Han litade väl inte på team sweden haha. Men fasiken vad roligt det var!! Kolla in bilderna så kanske ni förstår.




Lugnet före stormen

Sen börjas det!










Såå roligt!

Efter raftingen var det dags för lunch och sen åkte vi till vårat "hotell". Jaa hotell kan jag inte kalla det...hostal?...nä inte det heller. Vi hade lite oinbjudna gäster i vårt rum kan man väl säga haha. Det var ett riktigt skabbigt hotell vi bodde på, i det första rummet hittade vi bedbugs i sängarna så vi fick byta rum, men där stank det av blöt hund blandat med kloakbajsdoft och våra oinbjudna gäster hade följt oss dit.



Bill

Bull (som var uppenbart överviktig)

Men efter att vi hade bekantat oss med våra nya vänner och därefter dödat dem åkte vi in till en liten stad en timme bort som heter Papantla för att käka middag. Planen var egentligen att vi skulle stannat vid stranden på kvällen och grillat marchmallows vid elden, men eftersom regnet öööööste ner så fick vi ändra planer.

Det regnade och regnade och regnade. Och det regnade och det slutade aldrig. Det verkligen öste ner, har knappt aldrig varit med om så mycket förr. Så vi sprang i stan in på första bästa restaurang och satt där tills vi skulle åka hem. Så fick inte sett så mycket av själva staden, men god mat och skönt var det.





Vi gör oss lite extra fina

När vi kom tillbaka på kvällen hade självklart elen försvunnit från hotellet så i becksvart mörker begav vi oss ut på jakt efter värmeljus. Utan någon större lycka. Vi fick ett gammalt använt stearinljus från en restaurang, men det var också allt. Kvällen spenderades i sängarna berättandes spökhistorier samtidigt som man letade efter bortsprungna kackelackor i sängarna.

Dag två möttes vi redan klockan sju på morgonen för att åka iväg in till djungeln och träsken. I ca 20-25 min åkte vi längre och längre in i vad som kändes som ingenting och regnet öste ner hela tiden. Vi vandrade i djupa träsk med gegga upp till knäna innan vi kom fram till roddbåtarna som skulle ta oss in i djungeln. Det fanns krokodiler, alligatorer och andra härliga djur i vattnet, men tyvärr såg vi inte någon av dem antagligen på grund av ösregnet. Har tyvärr inga bilder från detta eftersom det var svårt att ha med sig kamera.

Efter detta åkte vi vidare till en arkeologisk plats som heter Tajin. Staden fanns och var bebodd under samma period som Teotiuacán (som jag har gjort ett inlägg om tidigare), men denna staden var bebodd mycket längre.



Jag, Emma och Sanna i våra sjukt snygga och designade regnponchos

Tajin tillhör Veracruzkulturen och Tajin betyder Åskans stad och var uppkallad efter folkets åskgud.




Så att denna helgen kan sammanfattas med ordet "vatten" är kanske inte så svårt att förstå =)

Sen vem som är king of the farts, Paris och Jennifer, varför Gollum och Mel Gibson delade säte i en buss, hur tysk reklam fungerar eller vem Paul egentligen är, det låter jag förbli osagt och internt.

Puss och kram på er!

Nos vemos un otro día, ahora voy a mi cama.

Miranda fyllde ju som sagt år i fredags och detta firade vi med att åka iväg sju tjejer på en weekend. I fredags sent på kvällen åkte jag, tyskorna Anita, Hanna, Tina, Sarah och Miranda och Cara till busstationen och bestämde oss där för att åka till San Miguel de Allende (där jag var för några veckor sedan) och vara där på lördagen och sen åka vidare därifrån någon annanstans på lördag kväll. Att vi åkte till San Miguel Allende där jag redan har varit gjorde mig absolut ingenting eftersom den staden var så himla fin.

Väl framme i vårt dorm på hostelet, dags o sussa

Klockan 03.00 på lördag morgon var vi framme på vårt hostel och det var bara att bums hoppa i säng för att hinna få lite sömn. Vi bodde alla i samma rum, och det gick faktiskt väldigt bra!

På morgonen på lördagen (läs: sen förmiddag efter att sju tjejer hade duschat och gjort sig iordning) gick vi ut på stan i San Miguel, käkade frukost och gick sen omkring i stan och kollade o shoppade. Jag fick prut-feber så på marknaden var jag helt galen med prutningen, man kan nästan säga att det blir ett beroende! Det slutade ju också med att jag inte köpte så mycket eftersom jag och folket på markanden var lika envisa ;)



Tina och Miranda

Brunch-dags (fr.v Hanna, Cara, Anita, Miranda, Sarah)



Kajsa-saknad!!



Olé!

Efter att vi hade gjort San Miguel var det dags att dra vidare. Vi hade inte alls några planer på vart vi skulle, så vi satte oss bara ner, slog upp reseguiden och bestämde oss för att åka till staden Guanajuato som är huvudstaden i staten där vi var. Vi hoppade på en buss vid halv sex-tiden på kvällen och kom fram vid sju. Väl framme brydde vi oss inte så mycket om var vi skulle bo, så vi bad bara taxichauffören köra oss till nåt bra hostel. Det blev ett jättemysigt litet hostel centralt i stan men ändå inte mitt inne i smeten. Riktigt trevlig personal, och även här fick vi ett dorm för oss själva för sju pers.



Lite öl innan maten ska det va!

Anita hade dock lite svårare att få upp vinet utan en vinöppnare.

 

Efter vila, slapp och lite alkohol gick vi till en italiensk restaurang och käkade. Jag åt världens godaste pasta carbonara, mmm! Vi bad också en av kyparna ta en bild på oss..seriöst, kolla har ni någonsin sett en sämre tagen bild? Var bara tvungen o ha med den här fast att den suger hehe.



Efter middan var vi sugna på lite party. Efter att vi hade gått lite i stan träffade vi några killar som visade oss till en liten salsaklubb som man gick in på en bakgård typ och sen upp i ett hus och när vi kom in var det som att komma till Dirty Dancing, såå underbart. Det var ett litet ställe, lite mörkt och unket och folket som var där kunde verkligen dansa! Alla kände alla och helt plötsligt gjorde tydligen vi också det =). Jag tror att vi dansade i fem timmar i streck helt ärligt, har aldrig varit med om nåt liknande! Killarna kom och verkligen bjöd upp, och sen var de helt otroliga på att föra, det kändes nästan som att man kunde dansa salsa ;) När vi sen skulle gå hem vid typ fem på morgonen samlades alla och kramade oss o sa hejdå, det var helt overkligt haha.



Hela klubbgänget samlade med ägaren Antonio uppe i mitten

Dagen efter på söndagen (efter typ tre timmars sömn) gick vi upp för att se Guanajuato i dagsljus. Lätt den finaste staden hittills!

   

   


En känd mexikansk historia kommer från denna staden att det var en kille och en tjej som bodde i balkongerna mitt emot varandra, de var förälskade och brukade kyssas över balkongerna. Men de var från olika familjer och deras föräldrar tyckte inte om det så de skiljde dem åt. Ganska likt Romeo och Julia. Dessa balkonger är kända idag och ett måste att se om man besöker Guanajuato. Gatan de ligger på idag heter Callejón del beso - the kissing street.



Balkongerna nerifrån. Historien säger också att man kommer gifta sig med den man kysser på andra trappsteget under balkongerna. Hmm, Anita och Cara?



Uppifrån balkongen

I oktober månad är det också en stor karneval i Guanajuato som börjar om fyra dagar. Förberedelserna har redan börjat och vi hade turen att få se den stora paraden genom stan. Sjukt coolt!










Riktigt grym helg! Nu e det ny vecka som väntar, och tredje delen av terminen. Jag kan inte fatta att jag faktiskt har varit här halva tiden nu. Tiden går så himla fort!

Nästa helg ska vi iväg på rafting med utbytesgänget, ser fram emot det =)

Puss och kram!

Nu är tentaveckan över och jag kan väl säga att det gick sådär..Så himla svårt o veta även efter man har skrivit hur det gick, fast när jag pratade med vissa i klassen efter tentorna så kan jag väl inte säga att jag har jättehöga förhoppningar över hur det gick. Men men, efter regn kommer solsken, efter tentavecka kommer fest! Eller hur var det Martina? ;)

Miranda en tjej från Holland fyllde år i fredags så i torsdags träffades vi i house of eleven allt folket för att i vår hyrda buss bege oss till en bar som heter Sky-bar. Baren ligger högst upp i toppen på den tredje högsta byggnaden i Mexico City - World Trade Center.



Emma och födelsedagsbarnet Miranda

Skottska Cara och tyska Hanna

Mau försöker visa mig sin förföriska look. Det går väl sådär va?



I WTC ligger tydligen Adecco! Fick allt lite saknad-känslor från praktiktiden.

När vi kom fram till WTC skulle vi vänta ett tag utanför entrén innan vi kunde gå in eftersom vi var så många. Jag som har världens minsta kissblåsa kunde ju inte vänta på att gå på toaletten där inne, utan jag drog med mig emma bort till en buske där jag fint satte mig och lättade på trycket. Inga konstigheter. Om det inte hade varit för faktumet att det i Mexico är förbjudet att kissa utomhus, och att en polis i preciiis den stunden kom på mig i busken. Vad gör man?
Jo, Emma börjar dividera med polisen att jag inte alls har kissat, utan att det var en hund. Jag står och försöker spela dum blondin med stora ögon och säger bara "Jag förstår inte" på spanska hela tiden. Inget av det bet på farbror blå. Istället vill han att jag ska följa med till polisstationen. (Mamma och pappa, lugn lugn ingen fara, det är bara hot för att man ska muta honom). Precis då kommer några av killarna till vår undsättning och börjar förhandla med polisen som vid det här laget är lagom trött på mig och Emma. De får ner priset från 700 pesos till 250 pesos (typ 130 spänn), bra jobbat killar!

Så den kvällen lärde jag mig två saker: Jag måste verkligen jobba på att kunna hålla mig. Nästa gång kissar jag i byxorna. Fast näää.....det är värt det =)




Stället var riktigt bra och hade en sån sjuk utsikt över hela staden. Bra musik och goda drinkar, me like!

Riktigt bra kväll!

iHasta luego!

Denna helgen har varit ganska slapp. Har haft en riktig wiskyröst och varit kass i halsen hela veckan, så har försökt ta det lugnt med vila och te. Eller...vem försöker jag lura? Haha. I fredags var dags o bege sig ut igen, så swedish maffia hade förfest här hos oss för att sen ta en taxi till condesa som stadsdelen heter, och sen klubben Bulldog (eller var det Pittbull Emma?) där en del av de andra utbytesstudenterna var. Klubben var väl sådär..inte jättebra musik och för packat med folk.

Idag söndag begav vi oss till Frida Kahlo muséet. Tyvärr fick man inte ta några bilder inne på muséet. Jag var ändå riktigt imponerad. Muséet är hemma i hennes hus där hon föddes, levde och dog. Det var riktigt coolt att få se hennes säng där hon låg mestadels av tiden och målade, till och med den gamla spegeln som hängde ovanför hennes säng där hon gjorde sina självporträtt var kvar. Däremot fick man ta bilder på innergården som också var väldigt fin. Huset kallas för "La casa azul" - "Det blåa huset", och ni kan nog förstå varför.



"Frida och Diego bodde i detta hus 1929-1954"



   

Efter vi hade varit på Frida Kahlo muséet tog vi en taxi in till Zócalo som är det största torget mitt i centrum, gick lite i affärer och sen gick vi och käkade middag uppe i en av de största byggnaderna i Mexico City - El torre Latinoamericano.



El Zócalo med mexikanska flaggan

Gågatan från Zócalo. I bakgrunden syns El torro Latinoamericano, längst upp i toppen är restaurangen =)

Utsikten från vårt bord

Även om vi var på höga höjder så var maten ingen höjdare alls (ooooooo ordvits!). Förrätten och vinet var väl det som gick hem ikväll, resten hade de seriöst plockat upp från frysen en halvtimme innan och värmt i micron. Kycklingen var rå inuti, sannas potatis var inte klar och efterrätten som skulle föreställa limetårta smakade kött. Ja, vad mer kan man säga? =)

Jo! Jäklar vilken cool toalett de hade. Man satt seriöst och kissade rakt ut på Mexico City. Det var fönster runt om toaletten så man satt och hade utsikt över hela staden. Man vågade knappt dra ner byxorna för det kändes som man satt på första parkett och gjorde sina behov.



Försökte ta en bild från toaletten, men det blev inte såå bra med min kamera. Hoppas ni förstår känslan ändå!

Nästa vecka är det tentavecka igen, tisdag en tenta och torsdag två. Så från och med imorgon är det bara o ladda upp med massa färdiglagad mat o plugga tills fingrarna glöder. (Eller ja, iaf tills jag vill titta på nåt bra tvprogram). Så jag uppdaterar här igen efter nästa vecka.

Pussar och kramar!

Veckans konstaterande: Mexico Citys regering skulle behöva lägga resurser på att införskaffa GPS till alla taxichaufförer. Verkligen.